We’ve updated our Terms of Use to reflect our new entity name and address. You can review the changes here.
We’ve updated our Terms of Use. You can review the changes here.

Low life form

from Light Songs from the Dark Side by Ralph

/
  • Streaming + Download

    Includes unlimited streaming via the free Bandcamp app, plus high-quality download in MP3, FLAC and more.
    Purchasable with gift card

      €1 EUR  or more

     

about

D hade hållit på med en svit låtar som hängde ihop, löst visserligen, men ändå. The hole you're digging, The wrong side of the earth och Pain in the neck var några titlar. Low life form fanns också med.

Låtarna behandlade hans läge, antar jag. Geografiskt och emotionellt. Flera av dem blev aldrig klara, han satt med sångmicken i ena handen och bläddrade med den andra fram och tillbaka i en anteckningsbok medan vi försökte hitta en musikalisk form för dem, det fanns nämligen massor av text – och det blev mer för varje gång vi träffades. Många av idéerna fick han aldrig ihop. Eller om det var vi som inte fick till en bra musikalisk startbana.

Hursomhelst, det pratades också om en film, byggd på sångsviten. Titeln var The hole you're digging. Synopsis gjordes. Storyboard. Animeringar och dogmastuk. Filmen skulle visas på Sandrews nedlagda biograf, utan ljud. Till detta skulle vi lira. Ett slags hybrid mellan stumfilm och musikal.

Stumfilmsmusikal. Smaka på det!
Synopsisen finns kvar, fyra rullade A2-ark ligger i min källare. Det börjar med en man som ligger under ett hus i Sverige och i största hemlighet gräver ett hål. Familj, vänner, grannar – ingen anar något. Långt senare, efter en rad rätt så märkvärdiga turer, gräver samme man ett identiskt hål under ett identiskt hus på andra sidan jorden.

Ni förstår upplägget: han gräver för att ta sig UR något, ta sig TILL något annat, han reser så långt man kan resa utan att lämna atmosfären, men ... han gräver ännu. Sisyfosköret. Så kommer ett genombrott: han stöter på ett hålrum. Det vidgar sig. I en gigantisk grotta befinner sig massor av människor, män kvinnor barn, vi har alla sett dem förut, de har svischat förbi på duken, och de pysslar alla med samma sak: de gräver. Känsla av gemenskap och sammanhang uppstår. Life may be shit but we're in it together.

I en mörk passage i historien kommer denna låt in. Ingen munter sång, direkt - lite som Darwin på speed. Men den blev klar och det var till stor del tack vare Ralph.

Filmidén var alltså initialt inte hans, men han tog över kommandot. Själva storyn tycktes gripa honom djupt. Varför? Vi anade att det fanns biografiska orsaker. Var kom han egentligen ifrån? Vad hade han varit med om? Det fanns en skörhet hos den där gängliga krokiga kroppen och hos den uppblåsta själ som bodde däri, en skörhet som vittnade om något. Som en E-sträng som stämts upp till ett A - ett snett anslag och den skulle gå av. Det var känslan.

Mer handfast info om hans bakgrund saknades inte. Ralph själv droppade namn på personer, städer, länder och stränder och la man pussel av detta fick man ... inte ihop det. Ett exempel: Han hade nyårsaftonen 1997 befunnit sig i New York och suttit vid samma bord som Shane MacGowan när denne skrev Fairytale of NY.

- Nänänä ... skrek jag över bordet, i ett försök att överrösta bandet på scenen. Den skrevs ju på 80-talet! Dessutom sa du i förra veckan att du exakt samma nyårsafton hittade Blixa Bargeld i säng med von Mutter och …

- Jag sa fel år, sa Ralph irriterad. Stor sak! 97 eller 87 ... 87 var det!

- Jamen … 87... när du var elva år?
Då fick Ralph syn på någon som måste hälsas på. Någon som behövde smörjas. Stan var full av för oss viktiga personer. Hälsa på den, hälsa på den. Inflytelserik. Har något på gång. "Kan bli be-ty-del-se-full, fattar du?" Ralph tyckte sig känna alla och de som ändå inte kände honom trodde han sig kunna övertyga om motsatsen. Bland annat genom att ... i någon mån byta skepnad. Har ni sett Zelig? Lite så. Här har vi Kulturnämndens ordförande. Ralph utvecklar skånsk pondus. Pratar arbetarrörelse, gräsrötternas kultur, r:en rullar över kroggolvet. Här kommer Thomas Walden. Ralph trollar fram en Lionsnål och sätter på kavajuppslaget. Ung lovande kvinnlig poet anländer. Ralph gormar, tvärs över lokalen: "Ingen av er kan vända ut och in på er! Tills ni blir bara läppar! Som JAG!"

Fyra timmar senare hade kvällen inte sällan gått över styr och han låg och ömkade sig i en soffa - min, L:s, D:s eller T:s - och yrade om komplotter som agerade mot honom, mot vårt band, mot hans film.

Men det var bara vi som såg honom i det skicket. Utåt höll han ihop.

Och han var på väg att bli någon därute.

Han väckte intresse. Folk började prata. Några hade stött på honom tidigare, för länge sedan, i andra sammanhang. Plötsligt mindes de och vi fick nya pusselbitar: Ralph hade synts i Kristiania, iklädd kostym, rock och hatt. Ralph hade synts på taket till en grävskopa under en gruvstrejk i Puznan, eldandes upp massorna. Ralph hade kaskadkräkts på ett hamncafé i Calais. Ralph hade räddat ett barn ur en brunn i Västergötland för många år sedan, ett pressklipp fanns som bevis. Ralph hade - i skepnad av Ben Kaffer, ung journalistvikarie på en lokaltidning - varit inblandad i avslöjandet av en kommunal förskingringshärva i Motala i början av 90-talet. Någon kände igen Ralph som Leparski, regiassistent på en liten teater i Warszawa 2004. En annan som deltagare i Kumla nyårsrevy. Och så vidare.

Också dessa pusselbitar var förstås omöjliga. Kaleidoskopiska. De bildfragment som ändå framträdde var avskräckande. På samma sätt som tanken på en psykopat som barnvakt är avskräckande. Eller en iller i kalsongerna. Samtidigt: han fick saker att hända. Jag gick från min betongtrygga kommunala arbetsplats till våra kvälls- och nattsessioner med känslan av att söka upp min langare. Farligt - men oemotståndligt.

Framåt julen 2007 var Ralph i högform. Han barrikaderade sig med ett avlångt glänsande föremål utanför D:s torp en torsdag kväll, på förstubron, det var minusgrader, han var tunnklädd, men han släppte inte ut D förrän denne hade skrivit klart texten till den här låten.

Low life form.

Vi tog in den i studion.

Det var den 22:e december. Vi byggde den med maskiner först. Det var som biologi: Vi konstruerade låtens DNA i labbet, feberyriga ympade vi sedan in det i ett kadaver vi stulit från British Museum och skeppat hem över Nordsjön. Det är förstås inte sant men jag minns det, minns båtresan. Djuret började andas, reste sig. Ralph var elektrisk. Han satt inte längre mitt i rummet. Han RANN omkring i lokalen. En gitarr till. En bas till. Piano. Motorhuv.

- I sticket, man skulle kunna lägga en di ... började D.
- Exakt, väste Ralph och rusade ut och var tillbaka efter en kvart - med en didgeridoo. Made at Red Rock.

D bara flinade och spelade.

Vi samplade Ralphs hjärtljud och använde det som bastrumma. Vi lät D sjunga genom ett avloppsrör och T:s melodica blev strömförande när dess signal kördes genom en vinkelslip. Vi kallade in E och han fick spela med en snigel på ena ögonlocket.

Två dygns jobb, utan paus. Vi blev färdiga på julafton. Jag sumpade förmiddagens julbord hos morsan. När jag väl anslöt mig till det familjära firandet undrade mina tre barn och deras kusiner varför mitt tomteskägg stod rätt ut. Min fru ville veta vad det var jag luktade av. Det var svavel. Hela Grammofon osade svavel. Juldagens morgon hängde inte en utan trettioåtta fluorescerade stjärnor över min säng och hur jag än blundade så försvann de inte.
Försvann gjorde däremot Ralph. Någon såg honom på julmässan i syriansk-ortodoxa kyrkan. Sedan: inga spår.

Bandet? Den samling musiker som nu kallades vid samma namn som den kameleontiske sjätte inofficiella medlemmen? Jag har ingen aning om hur vi mådde. Hur mår en råtta som bytt in sitt gamla hjul mot en centrifug? Den mår inte, den snurrar.
Och jag kan inte tala för de andra här, men personligen gillade jag det.
/M

lyrics

LOW LIFE FORM
Slowly easing oozing sleazing,
from the sea
I am a new life form, look at me
If I’m a parasite
then I think I might
Suck some blood
But I’m the only life form in this, puddle of mud

God damn
God damn
I am a low life form

Well I’m a cell splitting
gum gritting wanna be crustation
I’m mother earths’ creational regurgitation
If I had a shell I’d be delicious
But I get a bit suspicious about
What the hell im doing here

God damn
God damn
I am no being that is being no
But all I wanna know is what I’m going to be

He’s not a bee he’s not a snail
He’s not a fish he’s not a whale
He’s not a dog he’s not a frog
He’s not a toad flat on the road
He’s not a slug he’s not a worm
He’s not a snake he’s not a bug
What is he
He’s not a lion not a bear
He’s got no fur anywhere
He’s not a walrus or a sheep
He’s not a penguin or an eel
He’s not a jerble not a lizard
Not a lizards gizzards
Wait a minute I know

I’m a low life form
I’m a low life form
I’m a low life form
I was hermaphrodite just loving me all night

Well everything was going well
Till I went and split a cell
Now we’re two life forms in my mud puddle
I don’t get no peace anymore
With me living next door
Oh wait a minute, here’s my chance to
Start a war

I am a low life form
I am a low life form
I am a Low Life Form….

credits

from Light Songs from the Dark Side, track released August 30, 2009
LOW LIFE FORM (Braunsthal)
Tobias Almborg: melodica, vocals.
Dave Braunsthal: lead vocals, acoustic guitar, didgeridoo.
Pelle Filipsson: Roland Space echo
Magnus Johansson: bass, acoustic guitars, rhodes.
Leif Stenbom: electric guitars.
Erik Wennerholm: drums.

license

all rights reserved

tags

about

Ralph Sweden

contact / help

Contact Ralph

Streaming and
Download help

Report this track or account

If you like Ralph, you may also like: